RG Seniortrupp

här sitter jag med kinder som smakar salt. att fulgråta framför tvserier är faktiskt något av det bästa jag vet. alla som känner mig mer eller mindre bra vet att jag har lätt till tårar (gråter redan innan första ordet är yttrat i Moulin rouge) när det gäller film och tv. men är det inte underbart. jag vet ju att det inte är verklighet, det är fiction på hög nivå. Jag kan gråta åt andras sorg, älska med andras älskare men sen återgå till mitt liv och mina känslor igen.

En annan sak som är fin i tvserier är kärleksförklaringarna. Fan att man inte är på G med en manusförfattare, dom verkar ju vara mycket romantiska. Jag är verkligen en sucker för romantik. ge mig rosor, fan spela gitarr eller bara dra något likt;

"Woman. Look at me. You are everything I never knew I wanted. I can not live without you"

men jag antar att denna sortens kärleksförklaringar inte existerar in real life.
nu ska jag måla naglarna blå och sen är det dags för träning.

med kärlek från jullan