RG Seniortrupp

Oj, första inlägget skrivet av mig här i bloggen! Alla jublar! Nej men helt ärligt är det väl dags att man skriver nåt i sin egen blogg så att inte Vanda och Frida är de enda som berättar allt som händer i våran egna lilla värld.

Idag var det en bra träning på många sätt. Vi drabbades inte av några alvarligare skador, förutom Nanya som hoppade in med knät i min rygg, och programmen gick faktiskt riktigt bra! Vi han dock inte med så mycket som vi trott men det vi körde var bättre än vi brukar och då ska man väl inte klaga, right? När vi hade mentalträning pratade vi om vad som är det värsta som kan hända på de stora tävlingarna och det är skönt att höra att truppen tycker ungefär likadant som jag själv. Jag har målat upp små scenarion för mig själv och om dessa skulle inträffa så skulle jag verkligen skämmas ihjäl. Man kanske helt enkelt får en black out och inte kommer ihåg programmet vilket förstör för alla andra, man kanske är sjuk och spyr ner hela mattan i programmet eller man kanske rent av spräcker dräkten och blir tvungen att springa runt halv naken dansandes på en matta. Frågan är vad är värst?

Nu är det dags för mig att för femte gången mäta mig själv överallt och skicka in vilken storlek jag ska ha på träningskläderna som vi ska få. Måste erkänna att jag inte passar in någonstans. Antingen blir benen på tok för långa eller så får jag inte andas för att kunna få plats i de där kläderna. Vad är det för fel på onesize?

Pussiluss Cecilia

Och för er som undrar. Ja, jag hämnades på Nanya, hon fick en kägla i huvudet.