Dialekt
Hello,
jag är hemma i Sverige sedan en vecka tillbaka med lite blandade känslor. Jag skulle inte tacka nej till att åka tillbaka på semester om man säger så, men jag börjar i alla fall känna mig som mig själv igen. Hade några dagar av svår jet-lag (typ 10 timmars sömn på 4 dagar) men nu börjar jag komma ikapp.
Pratade med Julia för några timmar sedan och blev liiite oroad över hur hennes dialekt hunnit ändrats på bara FEM dagar i Umeå. Hon pratar nu en konstig blandning av göteborska, norrländska och stockholmska. Typ. Hur ska hon låta när läkarutbildningen är klar egentligen?!?!
Idag har jag träffat de kvarvarande medlemmarna i truppen, Freddie och Frida. Jag och Frida åt lite kycklingspett och klyftpotatis medan vi pratade ut om lite av det som hänt under sommaren som vi inte hann med sist vi sågs. Sen kom Freddie (kul att träffa henne igen!) och så gick vi alla på bio. Jag och Freddie hade lämnat filmvalet helt i Fridas händer (det kallar jag förtroende) och det föll på 'I rymden finns inga känslor'. Den var verkligen bra. Visst kan man lita på Frida...
Nu ska jag lägga mig och läsa min bok om en israelisk självmorsbombare och sen ska jag soooova, förhoppningsvis till klockan 11 eller nåt sånt sent. På helgens agenda står bland annat ett tvåårskalas, utgång och lägenhetsvisningar.
Kramar från Vanda
Glädjeskutt i Santa Monica, Kalifornien
jag är hemma i Sverige sedan en vecka tillbaka med lite blandade känslor. Jag skulle inte tacka nej till att åka tillbaka på semester om man säger så, men jag börjar i alla fall känna mig som mig själv igen. Hade några dagar av svår jet-lag (typ 10 timmars sömn på 4 dagar) men nu börjar jag komma ikapp.
Pratade med Julia för några timmar sedan och blev liiite oroad över hur hennes dialekt hunnit ändrats på bara FEM dagar i Umeå. Hon pratar nu en konstig blandning av göteborska, norrländska och stockholmska. Typ. Hur ska hon låta när läkarutbildningen är klar egentligen?!?!
Idag har jag träffat de kvarvarande medlemmarna i truppen, Freddie och Frida. Jag och Frida åt lite kycklingspett och klyftpotatis medan vi pratade ut om lite av det som hänt under sommaren som vi inte hann med sist vi sågs. Sen kom Freddie (kul att träffa henne igen!) och så gick vi alla på bio. Jag och Freddie hade lämnat filmvalet helt i Fridas händer (det kallar jag förtroende) och det föll på 'I rymden finns inga känslor'. Den var verkligen bra. Visst kan man lita på Frida...
Nu ska jag lägga mig och läsa min bok om en israelisk självmorsbombare och sen ska jag soooova, förhoppningsvis till klockan 11 eller nåt sånt sent. På helgens agenda står bland annat ett tvåårskalas, utgång och lägenhetsvisningar.
Kramar från Vanda
Glädjeskutt i Santa Monica, Kalifornien
Kommentarer
Trackback
